Kvener är erkända som en egen folkgrupp i Sverige och Norge. I Finland ser situationen annorlunda ut, då kvener där betraktas som en del av den finska majoritetsbefolkningen.

Alla tre länder har ratificerat flera internationella människorättskonventioner. En av de viktigaste är FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. I Norge står denna över all annan lagstiftning. Det finns tre artiklar som är särskilt relevanta för kvenerna.

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter

• Artikel 2.1: Varje konventionsstat förbinder sig att respektera de rättigheter som erkänns i denna konvention, och att säkerställa dem för alla personer inom dess territorium och jurisdiktion, utan någon form av diskriminering, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, egendom, födelse eller annan ställning.
• Artikel 26: Alla är lika inför lagen och har, utan någon som helst diskriminering, rätt till lika skydd genom lagen. I detta syfte ska lagstiftningen förbjuda varje form av diskriminering och garantera alla lika och effektivt skydd mot diskriminering på grund av exempelvis ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, egendom, födelse eller annan ställning.
• Artikel 27: I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter ska personer som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp utöva sin egen kultur, bekänna sig till och utöva sin egen religion, eller använda sitt eget språk.

FN:s människorättskommitté har fastställt att artikel 26 är en självständig rättighet som gäller all offentlig lagstiftning och myndighetsutövning – inte bara de rättigheter som uttryckligen nämns i konventionen.

Kommittén har också fastslagit att stater kan införa positivt särbehandlande åtgärder enligt artikel 27 för att motverka omständigheter som hindrar eller försvagar utövandet av de rättigheter som denna artikel utlöser. Sådana åtgärder måste dock bygga på rimliga och objektiva kriterier.

Det säger sig självt att folkrätten aldrig kan tillåta ett regelverk där endast en etnisk grupp får utöva sin kultur. Det finns helt enkelt för många länder och områden där flera etniciteter lever sida vid sida. Alla mänskliga rättigheter har sitt ursprung i att förhindra etniska konflikter i samhällen med blandad befolkning. Därför måste rättigheterna utgå från att samhället är mångkulturellt.

Sverige – Norge – Finland

I Sverige arbetar Kvenlandsförbundet med att få bosättningshistorien erkänd. Har vi en historia, så har vi också rättigheter – rättigheter att göra vad vi vill på vår egen mark. I Norge arbetar vi för att säkra finskspråkiga rättigheter. I Finland arbetar man konkret för rätten till insjöfiske.

Expertkommittéer – Lagstiftning – Informationsarbete

Kvenlandsförbundet arbetar också med att skicka in rapporter till officiella expertkommittéer som utvärderar hur Sverige, Norge och Finland uppfyller sina skyldigheter gentemot kvenerna.

Vi följer också upp lagstiftningsarbete och andra liknande ärenden i respektive land.

Slutligen kan vi nämna vårt informationsarbete. Relativt ofta publicerar vi bland annat debattartiklar i olika medier för att belysa vår sak.