Guide till centrala begrepp i Kveenimaa

Denna begreppsguide är framtagen för att ge en översikt över centrala ord och uttryck som används i diskussioner om mark, vatten, jakt, fiske och naturresurser i de nordliga områdena av Fennoskandien. Många av dessa begrepp har förändrats över tid och kan ha olika betydelse beroende på historiskt sammanhang, lagstiftning och vetenskaplig tradition.

Syftet med guiden är att ge läsaren en grundläggande förståelse för de viktigaste historiska och nutida begreppen som förekommer i forskning, myndighetsdokument och den offentliga debatten.

Guiden fokuserar särskilt på begrepp med anknytning till Kveenimaa och de kvenska/finska folkens historia, men omfattar även andra centrala termer som är nödvändiga för att förstå utvecklingen av rättigheter och förvaltning av mark och naturresurser i området.

Arbetet med guiden är fortlöpande, och nya begrepp samt fördjupade förklaringar kommer att läggas till efter hand i takt med att materialet utvecklas.

Kveenimaa

Kveenimaa är det historiska hemlandet för de kvenska/finska folken. Området sträcker sig över delar av Norge, Sverige, Finland och Ryssland och är knutet till östersjöfinska språk, kulturer och traditionellt naturresursutnyttjande.

Kväner, tornedalingar och lantalaiset

Kvener, tornedalingar och lantalaiset är tre benämningar på ett och samma urfolk med rötter i den östersjöfinska bosättningen i de nordliga delarna av Fennoskandien. Kvener har omnämnts i över tusen år gamla skriftliga källor, tornedalingar är de som är knutna till Tornedalen, och lantalaiset är de som har brukat jorden. De har traditionellt varit finsk- och meänkielitalande och har livnärt sig genom jordbruk och renskötsel, skogsbruk, gruvdrift, industriellt hantverk, industriproduktion, fiske och fångst, besöksnäring samt handel.

De har utvecklats i olika delar av dagens Norge, Sverige och Finland, men deras historia går tillbaka till en tid före de moderna nationsgränsernas etablering. I dag används benämningarna om delvis överlappande historiska och kulturella gemenskaper med nära språkliga och kulturella band.

Lantalaiset

Lantalaiset är en historisk befolkningsgrupp i norra Sverige och norra Finland som traditionellt bestod av finsk- och meänkielitalande jordbrukare, nybyggare och fjällbönder. Många lantalaiset ser sig som en egen historisk grupp med rötter i området från tiden före dagens nationsgränser.

Lapp

Lapp var en historisk svensk och finsk förvaltnings- och näringsbeteckning som användes om befolkningen i lappmarkerna. I äldre källor omfattade begreppet personer med samisk, finsk (kvensk) eller karelsk anknytning, vilket innebär att moderna myndigheter och forskare måste skilja mellan flera etniska grupper som i källmaterialet registrerades som lappar.

Lappby

Lappby var en historisk administrativ enhet i Sverige-Finland knuten till befolkningen och näringarna i lappmarkerna. Eftersom beteckningen ”lapp” omfattade både samer, finnar (kvener) och kareler kan lappbyarna inte likställas med dagens samebyar, eftersom de även kunde vara finska (kvenska), såsom exempelvis Rounala lappby, eller karelska.

Länsstyrelsernas rennäringsdelegation

Länsstyrelsernas rennäringsdelegationer är regionala organ som behandlar frågor som rör renskötsel, markanvändning och betesrätt i Sverige. Delegationerna består av politiker, tjänstemän och representanter för rennäringen och fattar beslut inom ramen för svensk lagstiftning.

Odlingsgränsen

Odlingsgränsen är en administrativ gräns som drogs upp av svenska myndigheter i slutet av 1800-talet för att markera var jordbruk och nybyggnation skulle begränsas i fjällområdena. Norr och väster om denna gräns gäller särskilda regler för bland annat renskötsel, jakt, fiske och statlig mark.

Riksintresse för rennäringen

Riksintresse för rennäringen är en svensk ordning som ger områden som anses viktiga för renskötseln ett särskilt skydd inom plan- och markanvändningsförvaltningen. Myndigheterna ska ta hänsyn till dessa områden vid exploatering och annan markanvändning så att renskötselns behov inte skadas påtagligt. Det finns ett tiotal sådana riksintressen.

Sameby (sameförening)

En sameby är en modern, lagreglerad juridisk och ekonomisk förening eller organisation för renskötsel i Sverige, inte en fysisk by. Samebyn är knuten till den samiska renskötselrätten genom svensk lag och fungerar som rättighetsinnehavare för renskötsel samt i många fall även jakt, fiske och annan naturresursanvändning inom bestämda områden. De som tillhör en sameby kan vara ättlingar till lappar i bred bemärkelse.

Sápmi

Sápmi är det historiska hemlandet för de samiska/skoltiska folken. Området sträcker sig över delar av Norge, Sverige, Finland och Ryssland och är knutet till samiska/skoltiska språk, kulturer och traditionellt naturresursutnyttjande.

Siida

Siida är ett traditionellt begrepp som historiskt har funnits i dagens Norge, Sverige, Finland och Ryssland. En siida var en lokal gemenskap som organiserade användningen av mark, vatten, jakt, fiske, fångst och senare renskötsel. Denna samhällsform existerade över dagens riksgränser innan de moderna storskaliga förvaltningssystemen etablerades.

Tornedalingar

Tornedalingar är en historisk befolkningsgrupp med anknytning till Tornedalen i norra Sverige, längs älvdalarna kring Torneälven, Muonioälven och Könkämäeno. Gruppen har traditionellt varit finsk- och meänkielitalande och har livnärt sig genom jordbruk, fiske, handel och annan naturbaserad näringsverksamhet. Tornedalingarna har sina rötter i den östersjöfinska bosättning som fanns i området innan dagens riksgräns mellan Sverige och Finland etablerades år 1809, och är i dag erkända som en av Sveriges nationella minoriteter.

Vapstens lappby

Vapstens lappby var en historisk samisk organisation för renskötsel i området kring Tärna och Stensele i dagens Västerbotten. Området är känt genom det så kallade Vapstensmålet, som har använts i debatter om renskötselns historia, flyttningar och rättigheter i norra Sverige.