Om äganderätten är grundläggande i Stockholm måste den också vara grundläggande i Tornedalen, Kveenimaa, Sápmi och de svenska fjällbygderna.

Tänk dig att du äger en stuga eller en skogsfastighet utanför Stockholm. Föreställ dig att grannen har en lagstadgad rätt att använda din fastighet för sin näringsverksamhet, bestämma när delar av fastigheten får användas och samtidigt ha större inflytande än du i offentliga processer som rör området. Så ser situationen ut i norra Sverige.

Kvener, lantalaiset, tornedalingar

Kvener, lantalaiset, tornedalingar och andra historiska brukargrupper kräver samma rättigheter till sin egen mark som resten av Sveriges befolkning.

I en interpellationsdebatt i Sveriges Riksdag 27. Mars 2026 framkommer det att kvener, lantalaiset, tornedalingar och andra historiska befolkningsgrupper i norra Sverige har fråntagits grundläggande rättigheter till mark, vatten, jakt, fiske och naturresurser genom dagens renskötsellagstiftning och samebysystem.

Dessa grupper bör ges samma rättigheter som samiska renskötare, och staten bör behandla alla grupper enligt principen om likhet inför lagen.

Demokrati brist

Ett centralt problem är att andra historiska brukare av fjällområdena inte är representerade i de organ som fattar beslut om renskötsel och markanvändning. Det påpekas att länsstyrelsernas rennäringsdelegationer består av politiker, tjänstemän och renskötande samer, men inte av representanter för kvener, tornedalingar eller andra fjällfolk. Detta beskrivs som ett brott mot principen om likabehandling.

De pågående rättsprocesserna där fem samebyar stämmer svenska staten kan leda till en ytterligare koncentration av ekonomisk och politisk makt över mark och vatten hos ett relativt litet antal personer. Detta skulle försvaga rättigheterna för övriga invånare i området och göra dem till ”andraklassens medborgare” i sitt eget land.

Historiska brukare av områdena

Ett centralt tema är att kvener, tornedalingar, lantalaiset och andra fjällfolk är historiska brukare av områdena och därför har egna rättigheter som staten inte erkänner i tillräcklig omfattning. Det hänvisas till att renskötsel historiskt bedrevs av fler grupper än samer, och att dagens lagstiftning bortser från denna historia.

När det gäller äganderätten innebär dagens ordning att privat mark används för renbete samt jakt och fiske utan att markägarna har motsvarande rättigheter. Detta försvagar äganderätten och minskar värdet på fastigheter som ligger inom eller i närheten av renbetesområden. Systemet beskrivs som ett där staten gynnar renskötare på bekostnad av markägare och andra historiska brukargrupper.

Staten har fråntagit kvener, lantalaiset och fjällbygdens befolkning deras historiska rätt till mark och egendom. Detta beskrivs som en form av kulturell orättvisa. Dessa gruppers historiska anknytning till områdena erkänns inte i dagens politik.

Flera konkreta principer bör ligga till grund för framtida lagstiftning

• Kvenar, lantalaiset och tornedalingar bör erkännas i lag som urfolk eller ursprungsbefolkning i Sverige.
• Statligt stöd till olika ursprungliga befolkningsgrupper bör fördelas lika.
• Rennäringslagen och systemet med riksintresse för rennäringen bör avskaffas.
• Kravet på medlemskap i sameby för att bedriva renskötsel bör avskaffas.
• Renskötselföretag bör regleras på samma sätt som andra näringsverksamheter.
• Alla markägare bör ha rätt att äga och bedriva renskötsel ovanför och väster om odlingsgränsen.
• Alla medborgare bör ha samma rätt till mark och vatten på statlig mark ovanför och väster om odlingsgränsen när det gäller jakt och fiske.

Sammantaget handlar detta om demokrati, likhet inför lagen och universella medborgerliga rättigheter. Kvener, lantalaiset, tornedalingar och andra historiska brukargrupper i norra Sverige bör ha samma rättigheter till mark, vatten, jakt, fiske och näringsutövning som de rättigheter som i dag är knutna till samebyarna och renskötseln.